Bill berättar...

Ett försök att kortfatta mitt liv som konstnär

Jag har sedan 1970 varit professionell konstnär. Som bildkonstnär har jag varit verksam mer eller mindre kontinuerligt hela tiden. Från 1981 har jag också arbetat med scenen som plattform för mitt konstnärliga skapande. Både genom teatern, som språkrör, och inom performancekonsten, med grupperna "Decay Pitch" och Ögonblicksteatern verksamma i Umeå som bas, sedan ut i Europa.

Vad gäller mitt måleri har motivvärlden nästan hela tiden svävat, rört sig bland människor, människors relationer till stämningar och sociopsykologiska möten. Beröringar och laddningar som föds när individer möts. Jag söker att åskådliggöra, tolka jazzmusikens puls och väsen i bild. Skapa den känsla och uttryck dans gör på mig. Från Tango till modern Cullberg-balett. Dessa temperament har alltid legat mig nära. Jag har alltid sökt det snabba ögonblickliga uttrycket i min konst. Det sekundsnabba ögonblicket där färg och form, samt linjen föder spännande utlevelser i bild.

Vad offentliga utsmyckningar ankommer har jag sedan tidigt 80-tal genomfört och placerat ett tjugotal verk i offentliga miljöer. Folkets Hus lokaler, Folkets Park dito, Landstings och kommunala, statliga samt privata.

1982 genomförde jag och mina kollegor Roland Spolander, prefekt vid Konsthögskolan i Umeå och Professor vid konstvetenskapliga inst. vid Umeå Universitet, och Lars Ahlström, konstnär och performanceartist i gruppen Decay Pitch, vårt första performance-projekt. Det var i Umeå och Ögonblicksteatern. Verket hette "Or/Eller.."Året därpå genomförde vi vår första stora scen- performance - akt på Norrköpings Konstmuseum, 1983.

Sedan kom allt slag i slag. Vi blev inbjudna till en stor performance-tillställning i Madrid 1985, Moderna Museet 1985, och så vidare. Till en stor workshop i München med projektnamnet Tonight, med hela Europas performance-elit närvarande, 1988. Med åren har vi gjort bort mot 80 olika performance-projekt för svenska som utländska scener. Fyra konstfilmer för TV.

Parallellt med det sceniska experimenterandet har måleriet intensifierats från tid till tid. På senare år har djuren och deras hemliga liv och intressanta kroppsspråk och sinnelag kopplats till mina människoskildringar, och ludens närvaro blivit allt mer närvarande. Kanske har också mitt måleri påverkats av mitt arbete med teatern. Där allt ifrån Mordet på Marat till Caligula, Kung Ubu och Tribadernas Natt påverkat mitt sätt att måla och agera. Att jag sedan gjorde en omtalad tolkning av Samuel Beckets Krapps Sista Band i slutet av 1990-talet har inte försämrat min sceniska kunskap.

Mitt arbete med performance-konst har också inkluderat ett samarbete med sex andra konstnärer i gruppen Still Life som föddes 1999. Har även med gruppen "Still Life" skapat en performanceakt som till sin helhet har genomförts i utemiljö. Verket heter Kaftan. Genomfört vid hamnen och Anthony Gormlys "Havmannen" i Mo i Rana, samt Wasa i Finland, och kulturbyn Stundars samt filmats för en kommande TV-produktion i Svenska fjällen, Steckenjokk.

Workshops och föreläsningar om mitt förhållande till målning och teckning som redskap för fantasi och "kreativ reseledare" finns också med i min portfölj på bland annat konstskolor, Universitet och sommarakademier. Som i Tyskland och en nationellt uppmärksammad akademi i Neu Burg med workshops från måleri, skulptur, jazz, klassisk och modern musik, och som nu senast med performancekonst.

Sedan år 2000 har jag ändå fokuserat på mitt måleri- där människans närvaro alltmer försvunnit i bakgrunden för att istället ge plats åt besökare från djurens värld och fragment från mänsklig närvaro. Ett måleri där vår synliga verklighet gränsar in mot ett djup där färgen får alltmer utrymme.

I början av detta sekel har jag och kollegorna, Lars Ahlström och Roland Spolander, arbetat med en intressant scenproduktion kallad Vanföreställningen, som även filmats i Erding, Tyskland, för en kommande exponering.

Lars A. Persson (v), och jag själv (h).

Under året 2004, hände mycket. Någonstans befriades måleriet från figurer och litterära handlingar. Rensad från berättelser där människan fungerat i helfigur och motiv. In kom det enkla och nästan abstrakta livet tonat fram. Där finns fragment från verkligheten i form av skönjbara individer eller djur, i annat är det ett skimmer och färger som lyser utan pålagda fernissor eller förhöjande effekter. Jag tycker väl att jag sökt mig in i ett slags landskap vars djupa öppningar föregås av fragmentariska figurer från människans och djurens liv.

När år 2005 fortsätter mot framtiden så har jag sakta glidit in mot tecknandet. Där teckningen har, på något sätt blivit ett intressant och nyfött intresse. Kroppen, dansen och rörelsen har med mitt sätt att arbete kommit att bli en slags koreografisikt arbete. Kroppen rörelsen och kroppens dynamik i centrum. I sig inget nytt från min profil. Men nu fritt!

Enkelt, snabbt och med lite färg och i diametrala format små bilder till stora, som två gånger sex meter blivit formen. 

Vid en stor separatstutställning 2009 genomförde jag en utställning i Luleå och Kulturens hus; bill tecknar tills han dör en stor omfångsrik utställning där den tecknade bilden fick ett stort gehör och uppmärksamhet.

Är idag starkt fokuserad på måleriet igen. På duk, ett underlag som jag inte jobbat på sedan 1981 .Spännande och i storformat. Några bilder 2 meter långa finns i hemsidegalleriet, plus några teckningar.

Ser väl att jag alltmer mot 2010 vill arbeta var som helst med performance och teckningen som ett fokuserat arbetsområde. Att sedan målningen ligger och pockar mot några projekt som kommer att bli offentliga under 2010. Samt att om intresse finns göra live shower med teckningsperformance och tillika föredrag om; direktheten, kopplingen mellan rörelse, ljud och simultant teckna dessa förutsättningar i nuet och  i konsten.

Tack för läsningen

Bill